Bon Jovi 2019

På onsdag skall jag träffa en författare i Stockholm som tidigare nämnt. Men det visade sig att Bon Jovi spelar på Tele2 Arena samma dag! Yes.
Vi fick snabbt fixat biljetter och umgänge och det skall bli grymt kul!

Jag har en ganska rolig historia från en konsert i slutet av 80 talet då jag och en väninna gick för att se dem. Framför oss stod 2 skrikande tjejer och bakom stod vi. Jag har aldrig förstått varför tjejer blir så hysteriska av sångare eller om det var något som var just på den tiden?
Har det ändrats?
Jag stod och klappade händerna och tjejerna framför oss blängde då och då. Vi var antagligen skit töntiga i deras ögon då blickarna mot mig och min väninna inte var särskilt kärleksfulla om man säger så.
Konserten hade inletts med en låt då basisten på den tiden Alec om jag minns namnet rätt kikade upp mot vårat håll. Jag var helt säker på att det var de skrikande tjejerna som fångat hans uppmärksamhet. Vi skrattade och fortsatte lyssna och förvånas över tjejernas galna nästan irriterande hysteri då de faktiskt störde ganska mycket.
Plötsligt kommer en man upp till mig. Hans armar var som min midja. Han var så uppumpad, hade en vit tajt tank top och rakat huvud. Han puttade på min arm för att få min uppmärksamhet.
Jag böjde mig fram och frågade:
”What do you want?”…
Han svarade med ett mumlande som jag inte riktigt hörde förutom ” afterparty”…..
Jag talade om att jag inte hörde vad han sa och han ropade i mitt öra. They want you to come to the afterparty….något i den stilen.
Jag skrattade och log men svarade tydligt att vi inte var intresserade av någon som helst efterfest. Jag visste precis hur sådana efterfester var då jag hamnat på en med Chippendales i San Fransisco och som vi lämnade efter 15 minuter.

Han lunkade tillbaka och i en paus såg jag att basisten pratade med honom. Ställde sig upp mot mig och min väninna och slog ut armarna med ett stort ” What????” över sitt ansikte. Därefter fortsatte han spela men det tog inte mer än 2 minuter så var broilern uppe hos mig igen. Denna gången var det mer….”For god sakes! Come to the afterparty……”

Jag tittade på honom…. ” NOT INTERESTED”
Vände mig till min väninna och skrattade. Vad var det han inte fattade första gången……? Tjejerna som stod nedanför oss slängde en riktigt ilsken blick. Förstod att de inte skulle tackat nej till det vi just blivit erbjudna och deras blick är inte en blick man glömmer…. 😀 😀

Vi gick 10 minuter innan konserten skulle sluta. Vi vinkade åt basisten som slog ut armarna igen….tydligen hade alla andra gjort som han krävde så han var nog lite förvånad att inte alla dyrkade honom….. 🙂

Ja, nu dömmer jag kanske men det kändes så….. 😀 😀


Tydligen vad jag förstod så kickade Bon Jovi honom under 1994 så han lär inte direkt stå och skicka upp någon ny vakt till oss denna gången. Men så grymt kul det skall bli att få se dem igen!
50 år fyllda inser jag att det nu är 30 år sedan jag såg dem…………

WOW!!!


Ni som vill se dem! 5/6 spelar dem! Så några platser kvar!!

Respekt..

Jag älskar mina damer……Du behöver inte göra det men respektera allt jag gått igenom. För allt det ligger i mina målningar. All glädje men också den otroliga smärta som jag gått igenom. Mina kvinnor tog sig ur starka. Det är starka kvinnor jag mött och målar men också de som inte orkat. Ni som inte fick en chans.
Jag har säkert en bokstavskombination som alla andra i dagens läge för jag avskyr orättvisa. Det är den enda gången jag kan säga att jag avskyr något för jag älskar otroligt mycket. Särskilt älskar jag livet och den gåva vi fått oavsett hur jävligt det kan vara. När någon fnyser åt min historia och ifrågasätter varför jag inte kommit längre om nu Saatchi gallery hittade mig 2008. Så kokar jag över för jo, livet tog ifrån mig ganska mycket. Så många som dog som jag älskat och så mycket som rasade samtidigt som jag själv gjorde flertal besök på sjukhuset. Min son fick en kroniskt sjukdom och det som var på väg att hända med min konst och utställningar utomlands fick läggas på hyllan. Jag har gjort ganska mycket ändå trots allt som togs ifrån mig. Dels av ekonomiska själ och dels för att livet är här och nu. I svåra tider struntar man i framgång etc. Det viktiga är de som är kvar jämte dig och inte dömde mig för att mitt liv inte var så rosa som deras. ”I learn the hard way ”som man säger. SÅ mycket snack om mig som människa av folk som inte ännu känner mig, inte en enda gång lagt energi för att lära känna mig. Så intressant att de känner mig mest????
”Döm inte innan du går i någon annans skor”.

På onsdag har jag ett supermöte i Stockholm med en författare som kanske kan hjälpa mig skriva den bok som jag kämpat med i flera år. Jag skall se om hon kan göra den eller om jag måste hitta en annan men nu känner jag att tiden är mogen! Och jag tror hon är rätt person att hjälpa mig.

Det jag gått igenom är ingenting mot vad andra går igenom. ” Det finns alltid det som har det värre” sa min pappa en gång. Jag har alltid lyssnat ödmjukt på det. Och ja, det kanske är hemskt att säga men det har hjälpt mig att inte hamna i självömkan för länge…..
Det jag gått igenom är sjukt mycket mer än många i min närhet. Så flera gånger har jag fått höra att jag borde skriva en bok för den kanske kan hjälpa andra. Och ja, kan jag hjälpa någon så kommer det att ha gett det jag vill.

Vid ett tillfälle när jag skulle sälja en tavla hade priset hamnat fel och det pris som kvinnan såg var inte inte i närheten av vad den kostade. Hennes glädje var stor och när jag såg det så höll jag tyst om priset. Jag kunde inte säga vad den kostade utan lät henne köpa den för det hon trodde då jag insåg att hon var så glad för just den tavlan. Jag har ofta haft kunder inne som säger. ”Jag kan bara ge detta” och vi hittar alltid en lösning.
Jag har fått mitt konstvärde i London hos den gallerist jag hade då. Vissa tycker jag är för billig, andra att jag är för dyr.
Det är en speciell värld med konsten. Men man kan inte bara hitta på ett pris som många gör. Konstvärdet är det konstvärdet som en gallerist ger dig.
Mina ”kvinnor” har alla gått igenom tuffa saker. Och det finns mycket i dem som är så fantastiskt. Så stötta varandra och även ni som jobbar med att stötta andra på heltid. Visa att ni menar det för det är inte kul att höra att ni pratar snett om andra för att framhäva er själva…….. Vi alla kvinnor borde hjälpa varandra och hålla ihop……. Det är det som det handlar om…. ” Enpowering women”

Ha en fin dag!<3

Mall av Pixartprinting

”Enpowering women” i Köpenhamn

För ca 6 månader sedan skulle jag och Angela Paul min väninna från Los Angeles träffas. Vi ses då och då på olika platser då hon är ursprungligen från England men bosatt i Los Angeles sen lång tid tillbaka.
Hon var på väg till England och vi bestämde att ses hos mig i Göteborg för att sedan åka ner och hälsa på hennes gode vän Ole Andersen på Hellerup Park Hotell i Köpenhamn.
Där under en middag på ”Café Victors” i Köpenhamn föddes idéen om ”Enpowering women” eventet. Då vi båda har en ganska stark livshistoria på olika sätt och länge pratat om olika idéer så passade detta bra.

Angela Paul har jobbat som fotomodell i hela sitt liv. Gift med sångaren Alan Paul i Manhattan Transfer, har skrivit en bok om åldrande. Och håller nu på med sin andra bok.

Pernille Aalund i Köpenhamn har skrivit över 10 böcker. Haft TV programme i Köpenhamn som slagit tittar rekord. Och håller i dag föredrag.

Jag, som international konstnär med en stor ryggsäck har flertal gånger fått förfrågan om att göra en bok och som en person sa en gång. ”Du är som en 100 årig ek. Står riktigt stadigt på jorden även om det blixtrar och dundrar. Oavsett om en gren går av föds en ny i dig och du ger inte upp……..”

Så vad kan det bli om inte ett event om ”Enpowering women”

Angela Paul, Ole Andersen, jag och Pernille Aalund

About Angela

Angela Paul is a writer, model, photographer, political activist and wellness coach who also leads women’s groups and workshops on relationships, marriage, personal transformation and graceful aging. Her first book, “It’s Hard Being Human: Thoughts on The Journey from Suffering to Joy,” was published in 2007 and featured a foreword by The Secret’s teacher Rev. Michael Beckwith. Her second book, “The Beauty of Aging: A Woman’s Guide to Joyful Living,” was published in 2010 and is available through online retailers such as Barnes and Noble, Amazon and iUniverse.


About Pernille

Pernille Aalund begyndte sin karriere som tv-vært på Børnekanalen på den københavnske lokal-tv-station Kanal 2 og blev senere vært på Vis mig dit køleskab og derefter på TV3’s talkshows Mænd ingen adgang og Pernilles Univers. Hun er en populær foredragsholder og taler blandt andet om karriere, kønsroller, alder og succes. Hun var stifter af kvindeportalen Oestrogen.dk, der senere blev overtaget af Aller Media. Aller Media A/S har desuden været Aalunds arbejdsplads, siden de valgte at udgive månedsmagasinet Q, som hun var både ide-kvinde til og chefredaktør for. Senere blev hun også chefredaktør for ugebladet Kig Ind. Fra 1. juni 2007 har Pernille Aalund byttet chefredaktørposterne ud med en stilling som direktør for alle Aller Medias magasiner. Ved siden af direktørposten er hun stadig tv-vært på QTV på Kanal 4. Senere blev hun innovationsdirektør hos Aller Media.

Aalund har som voksen fået diagnosen Aspergers syndrom, som er en form for autisme.

Aalund har forfattet flere bøger, bl.a. slankebogen 10 kilo, 10 uger og Hvad du ønsker skal du få – en succesguide for kvinder. I 2009 medvirkede hun i Line Baun Danielsenssamtalebog Verdens bedste mor sammen med Anne-Mette Rasmussen og Anne Dorthe Tanderup.

Detta är taget från Wikipedia

https://da.wikipedia.org/wiki/Pernille_Aalund

Konst berör och skall så göra……

Härom veckan hade jag inne en kvinna som ställde sig framför denna tavlan. Hon vart så berörd av den att hon  plötligt började hon gråta. Hon talade om att hon nästan kände sin pappas närhet (som gick bort förra året) och det var något i fågeln som berörde så starkt och som hon förknippade med hennes pappa….

Fågeln har berört många sen jag gjorde den. Fler har bara stått och kikat länge. Fler har velat ta med den hem…..Men fågeln är kvar för den söker sitt “ rätta “hem….. I Säffle på Silvenska villan hamnade jag åter igen i en härlig diskussion om tavlan som de kvinnorna tyckte skulle vara på ett sjukhus eller hospice för den gav en själslig glädje. Det var en enorm glädje att höra detta igen. SÅ många som stått framför den men aldrig köpt den. Och med tiden kommer den hamna hos en kund som verkligen känner den……


” Den där fågeln………”

Ett tag tröttnade jag på den och ville få bort den. Sen stod jag en dag framför den och insåg hur dum jag varit. Just det som den ger är så energi berikande.
Ibland har det hänt att någon sett en tavla hos mig och velat ha den men inte haft möjlighet just då. Sedan, efter några månader / år har de hört av sig för att kolla om den tavlan finns kvar.
Flera kan ha “ryckt” i den men inte kommit till skott och kanske inte kännt 100%. De gånger blir man lite extra glad över att sälja tavlan till den personen som väntat så……..

Det är just det där som är “konsten” Att beröras så. Att se något som bara du vill ha. Som känns så nära dig. Det har inte bara med bilden att göra utan även strukturen i penseldragen. Kladdet där du dragit skrapan. Lager på lager av akryl eller olja.
Det som inte syns på ett foto.
Därför kostar konst pengar. Och så har vi det här med “Konstvärde”. Jag fick mitt “konstvärde” i London för några år sedan. Det är lurigt för du kan aldrig “sänka ditt konstvärde” för “säljer du ut dig” så är du körd som konstnär. Att rea ut din konst finns inte. Oavsett hur tufft det än är ibland så kan du inte rea ut din konst…….

Tänker ofta på Van Gogh som sålde 1 st tavla under hela sitt liv. En enda tavla sålde han……. jag tänker på hur kända hans tavlor kom att blev och han visste inte om det. Riktigt sorgligt……..


Det finns mycket själ i en original tavla. Det är många timmars jobb och många känslor som hamnar på canvasen. Ibland kanske timlönen är så lite som 20-30 kr brutto. Så konst kostar men det finns en själ i den.

Vet att ni som jobbar som konstnärer vet känner till min känsla……

Katarina hälsar på i studion.

<3

Utställning Silvenska villan i Säffle

Så var det dags igen. 3:e gången jag ställer ut i Säffle. Skall bli kul då det är en otroligt vacker konsthall. Denna gången likaså förra hade vi eventet när vi plockade ner tavlorna. Samma lika i år. Vi kör eventet på påsk den 20 april innan jag plockar ner alla tavlorna. Vi kommer att börja klockan 12.00 och håller på till 16.00.

Förstår om många kommer att vara hemma och käka påskmiddag men en liten tur in på stan i Säffle innan påskäggen skall ätas upp kan vara en kul ”happening” för er där i Säffle……..

Hoppas få se er på plats…….

För er som inte känner till adressen så ligger villan på
Fogdegatan 1
661 42 Säffle

Tel: 0533-17061

<3


Tankar 20 mars 2019….

Kloka Astrid Lindgren. Visst är det så…….

I dag vaknade jag vid 06.00 och var fortfarande kvar i en dröm. Kände mig lite orolig när jag vaknade av drömmen som jag tyvärr inte minns längre vad den egentligen handlade om.
Jag körde mina ungdomar till skolan. Full av energi tog jag sen på mig träningskläderna och tog med Morris ut på en långpromenad. Han är 10 månader nu så han hänger med glatt. Det regnade ute och var trist men vindens piskande mot mitt ansikte gav en enorm kick. Vi gick längst vattnet och Morris sprang omkring och ville jaga fåglar men kopplet tog emot.
Det är en tid av djup suck. Suck på så många brutna löften igen. Så mycket tomma ord från så många när det gäller jobb. Dock har jag två stora event på gång med min konst. Så jag ser fram emot de.

Jag vill så gärna lita på folk. Hoppet dör liksom aldrig och jag är full av energi för att gå in i nya projekt. Jag tror alltid att livet tar oss dit vi skall vara men frågan är då varför det alltid är så mycket tomt snack? Vart skall jag i livet. När är nästa anhalt? Är detta allt? Står i valet och kvalet om jag skall ha kvar min studio. Älskar den och vi la så mycket på den men samtidigt är det nu långt att åka och det blir inte direkt att jag kastar mig till studion och målar som jag kunde innan. Jag saknar att kunna måla långt in på kvällen när andan föll på…….Nu blir det en lång process……Det får mig att “kvävas” lite……..

Jag som har ett väldigt ensamt yrke längtar dock efter varje projekt som vi börjar prata om för att få skapa någonting fantastiskt med andra. Men oftast blir det bara tomt snack och en massa drömmar. Ingen som verkligen kan leverera sin del. Jag har ju min målning och you name it. Jag är färdig snabbt om det är ett måste.

Så, ensam är starkast var alltid mitt måtto förr men ibland längtar jag efter kollegor. Att få träffa nya vuxna människor och få någonting gjort på riktigt. Livet är här och nu.

Morris är svart när vi kommer hem och han åker direkt in i duschen. Han är väl kanske inte jätteförtjust i det men se så fin han blir efter?

Lille goe Morris……

Njut av dagen!
<3

Minnen……

Jag drömde mycket som barn. Gick igenom en hel del tuffa operationer som gjorde att jag försvann i mina drömmar. På något sätt behövde jag det för att hitta styrkan. En slags lång meditation. Jag drömde om att bli illustratör, konstnär eller sminkös. Som 7 åring stod jag och målade mig i smyg inne i badrummet. Vilket ledde mig till London school of Make up 1993.Men den historien kommer vi till en annan

Men oj, jag kunde bara inte rita. Jag var urusel. I allefall trodde jag detta. Jag trodde att jag var urusel på det mesta om jag skall vara ärlig. Hade inte så jättemycket uppmuntran i min omgivning på den tiden.

Men mina drömmar stoppade inte och först som 32 åring när jag fött mitt första barn, Simon, så började jag “plugga” igen. Jag läste Ekonomi och marknadsföring och sen Grafisk design, Illustration och konsthistoria.
Jag började se en annan värld öppna sig. En helt annan värld än den som jag haft innan Simon kom och jag stod på Ralph Lauren på NK och sålde dam och herrkläder.
Jag började rita digitalt på skolan. Detta var så roligt att jag sprang och köpte min första Wacom penna (som är en digital ritpenna).
När sedan Paulina föddes 5 år senare var jag klar med pluggandet och ofta jag satt med Paulina i knät och ritade figurer. Mängder av figurer. Grodor, barn etc som jag såg framför mig skulle kunna hamna på pennor, suddigum och dagböcker. Jag beställde hem skalen till nyckelringar från Kina och tryckte ut mänder av olika mönster hemma som jag sen klippte ut och la in i nyckelringarna.
En dag gick jag in till DesignTorget som på den tiden hade 4 affärer om jag minns rätt. Jag ansökte om att få “sälja” mina nyckelringar hos dem och till deras 4 butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
På söndag eftermiddag och väl hemkomna från att ha varit borta hela helgen, låg brevet i brevlådan om att jag var välkommen att ha mina saker hos DesignTorget och att alla produkterna skulle vara på plats på måndag morgon. Det var söndag kväll……och jag hade bara nyckelringar som räckte till en affär. Så hela kvällen och in på natten satt jag och min ex man och gjorde nyckelringar som sedan skickades på måndagen till respektive affär. 1 dag försenad. Men alla butikerna fick ca 70 nyckelringar var.
Jag fullkomligt älskade att rita med min digitala penna. Och skapa dessa mönster. Som tur var hade jag en kusin ( Martin ) som då pluggade webdesign och programmering. Han behövde öva på att bygga hemsidor på den tiden och satte ihop en till mig som jag kallade “Mollycow Design”. Där la jag upp mina gubbar och djur bilder.
Jag satt och förhandlade med en fabrik Kina en period om att trycka på necessärer och andra roliga saker. Jag hade letat väldigt länge med att hitta en fabrik som var mer noga om kunden (som de sa) än om kvanitet då de flesta ville att jag skulle trycka minst 10 000 st av varje produkt. Men det slutade med att tjejen jag jobbade med och som var 100% säker på att jag bara behövde trycka 500 st av varje produkt hade struntat i att prata med chefen och när allt var klart för att börja produceras ändrades minimum kvantiteten från 500 st till 50 000 st. Allt var nerlagt på eftermiddagen samma dag. Dock sålde jag såpass bra på DesignTorget att jag fick 3 månader till då man hade max tid 3 månader för att byta ut produkterna. Så från nyckelringar blev det linjaler tillsammans med nyckelringarna…..

Vart kommer man näst…vad var nästa steg. Kuddfodral? Tänk på att detta var tidigt stadium och man hade mest prickar och ränder på produkterna….
Jag valde istället att plugga vidare och läste Illustration på Berghs. Började få in en mer modelinje i mina illustrationer och då jag alltid älskar modeteckningar tog jag en kurs även i modeteckning. Det blev en tavla som jag gick för att rama in. Och rammakaren frågade vem som gjort den. Blygt svarade jag att jag hade gjort den och han köpte den av mig på plats. Jag hade 2 st av den och har en i dag kvar tavlan som nu ligger i en flyttlåda någonstans.

Jag skall fortsätta denna storyn en annan dag….Nu kommer snart våra fåtöljer tillbaka som var felsydda när vi fick dem innan jul. Det tog sin tid så håller tummarna att allt är ok nu……
Ha en underbar dag!
<3


Denna digitala målning är nu hos min rammakare Boris Burchard och jag bara älskar ramen som vi hittade…….. 🙂


Världen är liten……

För många år sedan. Rättare bestämt 2010 fick jag kontakt med några kvinnor på FB i Los Angeles via Facebook. När jag sedan hade min utställning i L.A år 2010 bjöd jag in dem.
Ingen av dem kände den andra. Jag hade fyllt 40 och var i en livssituation i livet där jag sökte meningen. Jag var nyskild och hade förlorat bekanta i cancer, bilolyckor. Men det jag inte visste då var att det var bara början av den “sorgetid” som startat. Men det är en annan historia.

De andra kvinnorna i USA var livsbejakande. Vissa sökte män. Vissa sökte en annan mening… Men vi fann något i varandra som vi hade gemensamt…

Två av dessa kvinnor hade fått syn på en man via nätet. Båda svärmade för honom och då han bodde i sydafrika var avståndet ganska långt. Jag log men blev ganska stum när jag sedan förstod vem han var. En kille som varit tillsammans med en gammal kollega i Göteborg för typ 100 år sedan. Kan än i dag skratta åt den kvällen när jag insåg att möten ibland är väldigt lustiga.
Den andra insikten den kvällen under vårt härliga möte som startade på en beach och avslutades på en restaurang i Malibu var att två av kvinnorna var nästan grannar. Nu vet ju ni som varit över i trakterna runt Los Angeles och alla små samhällen att det är gigantiskt stort om man räknar in hela den del som vi tänker oss är Los Angeles men som egentligen är som Göteborg-Lerum-ALingsås….hahahahah Bra jämförelse kanske men vet att när jag säger Los Angeles så kanske det är West Hollywood, Culver City eller något.
Som en av kvinnorna sa som på den tiden inte kände så många där hon bodde fick plötsligt kontakt med några som hon började umgås med. Hon sa flera år senare “Du kom från Sverige och satte oss samman”.
Ibland har ett möte en stor mening………

Möten är fantastiska och varje gång inser jag att världen är liten. I dag råkade jag se en gammal amerikans flirt stå och hänga med Sveriges mäklare nr 1, Fredrik Eklund på en Club i USA. Jag skrattar åt att världen är liten.

Under slutet av 80 talet tog jag studenten och skulle iväg som aupair till San Francisco. En kille som också hette Fredrik och som jag kände från skolan skulle åka som utbytesstudent men hade inte allt riktigt klart då och visste inte vart han skulle hamna i USA.
Det roliga är att:

En helg bestämmer jag mig för att åka med en kompis och hennes aupair familj till Santa Cruz och Carmel. När vi går på Boardwalken i Santa Cruz går jag rakt i famnen på Fredrik som då är på väg ut från den affär jag passerar. Han bodde inte där men hade åkt med en kompis över helgen. Själv bodde han då i Boston.

Ja, möten är lustiga. Det finns fler lustiga möten men kan inte gå in på alla här. När jag var ung trodde jag att alla möten hade en mening. På sätt kanske de har det men hur vet vi inte alltid. Ibland är det bara så enkelt som att det bara var ett möte. ( Skratt)
Har ni lustiga möten att berätta om?

Ha en fin fredag…….!


Detta är en digital teckning jag gjorde som sen printades och sedan målades på…..Jag älskar färgerna i denna. Känner vårkänslor när jag tittar på den…… <3

Internationella kvinnodagen


Orkar inte änns börja luska i någon gammal skrift från förr för att ta reda på varför vi egentligen firar den Internationella kvinnodagen. Trodde jag hade lite koll men insåg i dag när jag läste texten att nej, det hade jag ej. Hade ni kollen på detta för det borde man.

”1921 fastställdes den internationella dagen men det var egentligen tyskan Clara Zetkin som kom med idén 1910…………..”

Har varit mer engagerad i hur det ser ut idag. I olika delar av världen. Det som gjorde att jag vart ganska mycket engagerad i olika organisationer förr i tiden men idag är jag  bara kvar i en.

Om man nu ser detta ur ett litet barns perspektiv så finns 2 olika kroppar som skapats. En kvinnlig och en mannlig……Hur konstigt är det egentligen att den ena kroppen skulle kämpa för att få säga lika dana saker som den andra? Att den ena kroppen skulle få ha samma rättigheter som den andra kroppen?

Det kan finnas många tankar i barn  för de har  rätt. Så enkelt är livet egentligen men vi vuxna har en förmåga att ställa till det…..

Det som faststår är att kvinnor i olika delar av världen alltid måste  kämpa för sin rätt som människa och 50 % av jordens befolkning. 

Så vi fantastiska kvinnor! Vi skall ge varandra en eloge! Gå med näsan högt! Och bara vara stolta………Kan det vara så enkelt tror ni?

För att avsluta idag med ett ilands problem så finns det för mycket missunnsamhet, för mycket avundjsuka. Baktal och jag tror nästan det bara är kvinnor som håller på så. Så var mer rak! Pusha mera och förstå att “ gå i någon annans skor innan ni baktalar” är viktigt! Det gäller även ni som jobbar med andlighet och är spirituella. Mena det du ger till andra och gör det inte för att hävda dig själv. Ta varandra i handen!
Vi har alla en historia!

Ha en fin dag denna Internationella kvinnodag!
Nedan ser ni några av mina målningar samt teckningar!
Ögon är tillbaka i teckningarna. Men i mina målningar är fortfarande ögonen borta på många…..Den historien tar jag en annan dag……………

Tillbaka på ruta 1

En gång för länge sen läste jag Grafisk design och sedan Illustration på Berghs i Stockholm. Jag började med att rita barnfigurer något som jag tog så långt att jag var nära på att beställa en kontainer med dagböcker, pennor och necessärer från Kina med mina barnfigurer på.
Dock insåg jag att vi inte hade kunnat ha dem i vår lilla lägenhet på Kungshöjd på den tiden….Fast egentligen var det inte det som stoppade mig…. men det är en annan historia.
Många drömmar har jag haft i mitt liv…..Och drömma bör man som det heter. Mitt älsklings quote är ett av Howard Thurman:

” Don´t ask yourself what the world needs. Ask yourself what makes you come alive and then go do that. Because what the world needs is people who has come alive”……

Det quotet fick mig att ”kasta mig utför stupet” många ggr och våga……

Med en grafisk utbildning i grunden kan man göra mycket.
En gång kom skapandet så långt att vi höll på att få ett företag i Saudi Arabien att investera 36 miljoner för att jag skulle sätta mönster på alla produkter du kan tänka dig. Allt från kläder, inredning till tampong askar. Underkläder, Paraplyer …you name it! Jag hade alla produkter i mitt huvud och hade redan inrett mina butiker i tankarna.
Historien med Saudi var den att vi var tvungna att göra en affärsplan som var större än vi tänkt från början. Då vi insåg att de kommer aldrig änns titta åt en liten affär. Affärsplanen slutade på 36 miljoner som i deras ögon var en liten affär…..
Jag hade kontakt med en man som ritat alla Dolce & Gabbanas butiker. Han lovade gå in och rita upp mina butiker. Vi hade fabriker i Italien start klara som var de första att trycka på läder…….Ja, Jag hade mycket i mitt huvud på den tiden. Men det blev inget: Det som först svarades med ett stort intresse och en text att ” vi är mycket intresserade av detta projekt” avslutades tvärt……än i dag vet vi ej. Pang booom och nej…….och efter ett tag la jag ner det. I dag känns allt som en dröm som var för bra för att vara sann……Och det var den…..Men jag fick ”vara med” ett tag och allt i livet har en tid. En mening……och jag tror på att om saker inte är menat så kommer det inte att fungera hur mycket man än kämpar. Jag vet att jag varit en inspiration mot många som drog igång och talade om att de var inspirerade av mig. Det kanske var det som var mitt syfte i det hela?

När jag kom med idéen till ett företag att skapa var konst på kläder så fnös de och sa att det inte fanns en marknad för det……Det tog 2 år så exploderade hela världens mode center med konst på kläder…..
Nedan ser du mina omtalade jeans som jag var på väg att ta fram i Italien. På den tiden hade jag kontakt med en del rockare som ville ha på sig dom på scenen i Los Angeles. Vi planerade även att man kunde dra ihop en del gamla skådespelare som jag kom ganska nära i kontakt med och filma dem med mina jeans……..
När jeansen kom var de total katastrof. Så mycket som inte var gjort på dem och i dag ligger de i en låda i förrådet……………
Men….detta var en lektion i livet som var givande. Och idag är jag i allefall tacksam att det inte blev något med Saudi. Jag tror inte riktigt vi visste vad vi skulle gett oss in i……kraven från Saudi etc. Men vad framtiden ger vet vi inte……….

För att komma tillbaka till lite av mina pennor och block etc som jag drömde om så gjordes flera olika med barnfigurer på förr. I allra första början efter att ha pluggat…..

Nu har jag gjort nya block som kom för några dagar sedan och som man kan köpa för 40:- ex porto.

Jag är helt enkelt tillbaka där jag för 12 år sedan började! Och det säger jag med glimten i ögat! 😉 Eller som man säger: ” Gör om, gör rätt” 😉

Ha en fin dag!
<3