Fingermålning med olja

Att måla med olja är otroligt roligt även om jag inte sa så för bara 2 år sedan. Jag har alltid jobbat i Akryl då man kan göra så otroligt mycket med akrylen. Den torkade också relativt snabbt för en som inte hade tålamod att vänta i månader. Men nu är det dags. Bakgrunden har stått nu i snart 3 månader för torkning och jag insåg i dag när jag började måla på den att den fortfarande inte var helt torr. I detta fall gjorde det inget men ändå. Men det handlar om att testa sig själv och nu börja skapa ansiktslösa damer i olja. Känns spännande och det känns som att min längtan att måla igen efter ett litet uppehåll är på väg tillbaka.

I detta fall har jag jobbat med mina fingrar som varit den bästa penseln i detta fall. Och visst är det roligt att få gå loss med fingermålning igen som vuxen? Testa ni!! Barnasinnet kommer garanterat tillbaka!

Ha en fin kväll!
Kram H

Från då till nu…..

Ibland så är det kul att kika på det som hänt och inse att man har gjort en del i livet. Att man faktiskt kommit ganska långt även om man önskar att vissa saker borde varit lättare. Men att se tillbaka på dessa bilder betyder mycket för mig…… Budapest, London, Los Angeles, Washington, Laguna beach, Chicago, Stockholm, Göteborg, Florens, New York, Paris…….och lite fler ställen………Detta är några få bilder men en liten sammanfattning på roliga saker som skett.
Tack för att Saatchi Gallery gav mig möjligheten att få ge mig ut på en livsresa. Den innebar att även våga göra något man tror på även när stormen är som hårdast. Det har nu blivit ett varumärke som jag med tiden skall bygga på. Courage by H. Och det kommer att skrivas ner….allt som skett i en bok.

Ha en fin kväll!
Tänk på det…..Våga följa ert inre, våga göra det du tror på även om stormen är som hårdast…….Det är modet

Kram H

KONSTRUNDA SPINNERIET

Vill verkligen tacka alla ni som kom på konstrundan i Spinneriet i helgen den 16-17 November-19.
Underbart att se så många glada människor och konstintresserade! 🙂

Bon Jovi 2019

På onsdag skall jag träffa en författare i Stockholm som tidigare nämnt. Men det visade sig att Bon Jovi spelar på Tele2 Arena samma dag! Yes.
Vi fick snabbt fixat biljetter och umgänge och det skall bli grymt kul!

Jag har en ganska rolig historia från en konsert i slutet av 80 talet då jag och en väninna gick för att se dem. Framför oss stod 2 skrikande tjejer och bakom stod vi. Jag har aldrig förstått varför tjejer blir så hysteriska av sångare eller om det var något som var just på den tiden?
Har det ändrats?
Jag stod och klappade händerna och tjejerna framför oss blängde då och då. Vi var antagligen skit töntiga i deras ögon då blickarna mot mig och min väninna inte var särskilt kärleksfulla om man säger så.
Konserten hade inletts med en låt då basisten på den tiden Alec om jag minns namnet rätt kikade upp mot vårat håll. Jag var helt säker på att det var de skrikande tjejerna som fångat hans uppmärksamhet. Vi skrattade och fortsatte lyssna och förvånas över tjejernas galna nästan irriterande hysteri då de faktiskt störde ganska mycket.
Plötsligt kommer en man upp till mig. Hans armar var som min midja. Han var så uppumpad, hade en vit tajt tank top och rakat huvud. Han puttade på min arm för att få min uppmärksamhet.
Jag böjde mig fram och frågade:
”What do you want?”…
Han svarade med ett mumlande som jag inte riktigt hörde förutom ” afterparty”…..
Jag talade om att jag inte hörde vad han sa och han ropade i mitt öra. They want you to come to the afterparty….något i den stilen.
Jag skrattade och log men svarade tydligt att vi inte var intresserade av någon som helst efterfest. Jag visste precis hur sådana efterfester var då jag hamnat på en med Chippendales i San Fransisco och som vi lämnade efter 15 minuter.

Han lunkade tillbaka och i en paus såg jag att basisten pratade med honom. Ställde sig upp mot mig och min väninna och slog ut armarna med ett stort ” What????” över sitt ansikte. Därefter fortsatte han spela men det tog inte mer än 2 minuter så var broilern uppe hos mig igen. Denna gången var det mer….”For god sakes! Come to the afterparty……”

Jag tittade på honom…. ” NOT INTERESTED”
Vände mig till min väninna och skrattade. Vad var det han inte fattade första gången……? Tjejerna som stod nedanför oss slängde en riktigt ilsken blick. Förstod att de inte skulle tackat nej till det vi just blivit erbjudna och deras blick är inte en blick man glömmer…. 😀 😀

Vi gick 10 minuter innan konserten skulle sluta. Vi vinkade åt basisten som slog ut armarna igen….tydligen hade alla andra gjort som han krävde så han var nog lite förvånad att inte alla dyrkade honom….. 🙂

Ja, nu dömmer jag kanske men det kändes så….. 😀 😀


Tydligen vad jag förstod så kickade Bon Jovi honom under 1994 så han lär inte direkt stå och skicka upp någon ny vakt till oss denna gången. Men så grymt kul det skall bli att få se dem igen!
50 år fyllda inser jag att det nu är 30 år sedan jag såg dem…………

WOW!!!


Ni som vill se dem! 5/6 spelar dem! Så några platser kvar!!

Respekt..

Jag älskar mina damer……Du behöver inte göra det men respektera allt jag gått igenom. För allt det ligger i mina målningar. All glädje men också den otroliga smärta som jag gått igenom. Mina kvinnor tog sig ur starka. Det är starka kvinnor jag mött och målar men också de som inte orkat. Ni som inte fick en chans.
Jag har säkert en bokstavskombination som alla andra i dagens läge för jag avskyr orättvisa. Det är den enda gången jag kan säga att jag avskyr något för jag älskar otroligt mycket. Särskilt älskar jag livet och den gåva vi fått oavsett hur jävligt det kan vara. När någon fnyser åt min historia och ifrågasätter varför jag inte kommit längre om nu Saatchi gallery hittade mig 2008. Så kokar jag över för jo, livet tog ifrån mig ganska mycket. Så många som dog som jag älskat och så mycket som rasade samtidigt som jag själv gjorde flertal besök på sjukhuset. Min son fick en kroniskt sjukdom och det som var på väg att hända med min konst och utställningar utomlands fick läggas på hyllan. Jag har gjort ganska mycket ändå trots allt som togs ifrån mig. Dels av ekonomiska själ och dels för att livet är här och nu. I svåra tider struntar man i framgång etc. Det viktiga är de som är kvar jämte dig och inte dömde mig för att mitt liv inte var så rosa som deras. ”I learn the hard way ”som man säger. SÅ mycket snack om mig som människa av folk som inte ännu känner mig, inte en enda gång lagt energi för att lära känna mig. Så intressant att de känner mig mest????
”Döm inte innan du går i någon annans skor”.

På onsdag har jag ett supermöte i Stockholm med en författare som kanske kan hjälpa mig skriva den bok som jag kämpat med i flera år. Jag skall se om hon kan göra den eller om jag måste hitta en annan men nu känner jag att tiden är mogen! Och jag tror hon är rätt person att hjälpa mig.

Det jag gått igenom är ingenting mot vad andra går igenom. ” Det finns alltid det som har det värre” sa min pappa en gång. Jag har alltid lyssnat ödmjukt på det. Och ja, det kanske är hemskt att säga men det har hjälpt mig att inte hamna i självömkan för länge…..
Det jag gått igenom är sjukt mycket mer än många i min närhet. Så flera gånger har jag fått höra att jag borde skriva en bok för den kanske kan hjälpa andra. Och ja, kan jag hjälpa någon så kommer det att ha gett det jag vill.

Vid ett tillfälle när jag skulle sälja en tavla hade priset hamnat fel och det pris som kvinnan såg var inte inte i närheten av vad den kostade. Hennes glädje var stor och när jag såg det så höll jag tyst om priset. Jag kunde inte säga vad den kostade utan lät henne köpa den för det hon trodde då jag insåg att hon var så glad för just den tavlan. Jag har ofta haft kunder inne som säger. ”Jag kan bara ge detta” och vi hittar alltid en lösning.
Jag har fått mitt konstvärde i London hos den gallerist jag hade då. Vissa tycker jag är för billig, andra att jag är för dyr.
Det är en speciell värld med konsten. Men man kan inte bara hitta på ett pris som många gör. Konstvärdet är det konstvärdet som en gallerist ger dig.
Mina ”kvinnor” har alla gått igenom tuffa saker. Och det finns mycket i dem som är så fantastiskt. Så stötta varandra och även ni som jobbar med att stötta andra på heltid. Visa att ni menar det för det är inte kul att höra att ni pratar snett om andra för att framhäva er själva…….. Vi alla kvinnor borde hjälpa varandra och hålla ihop……. Det är det som det handlar om…. ” Enpowering women”

Ha en fin dag!<3

Mall av Pixartprinting

”Enpowering women” i Köpenhamn

För ca 6 månader sedan skulle jag och Angela Paul min väninna från Los Angeles träffas. Vi ses då och då på olika platser då hon är ursprungligen från England men bosatt i Los Angeles sen lång tid tillbaka.
Hon var på väg till England och vi bestämde att ses hos mig i Göteborg för att sedan åka ner och hälsa på hennes gode vän Ole Andersen på Hellerup Park Hotell i Köpenhamn.
Där under en middag på ”Café Victors” i Köpenhamn föddes idéen om ”Enpowering women” eventet. Då vi båda har en ganska stark livshistoria på olika sätt och länge pratat om olika idéer så passade detta bra.

Angela Paul har jobbat som fotomodell i hela sitt liv. Gift med sångaren Alan Paul i Manhattan Transfer, har skrivit en bok om åldrande. Och håller nu på med sin andra bok.

Pernille Aalund i Köpenhamn har skrivit över 10 böcker. Haft TV programme i Köpenhamn som slagit tittar rekord. Och håller i dag föredrag.

Jag, som international konstnär med en stor ryggsäck har flertal gånger fått förfrågan om att göra en bok och som en person sa en gång. ”Du är som en 100 årig ek. Står riktigt stadigt på jorden även om det blixtrar och dundrar. Oavsett om en gren går av föds en ny i dig och du ger inte upp……..”

Så vad kan det bli om inte ett event om ”Enpowering women”

Angela Paul, Ole Andersen, jag och Pernille Aalund

About Angela

Angela Paul is a writer, model, photographer, political activist and wellness coach who also leads women’s groups and workshops on relationships, marriage, personal transformation and graceful aging. Her first book, “It’s Hard Being Human: Thoughts on The Journey from Suffering to Joy,” was published in 2007 and featured a foreword by The Secret’s teacher Rev. Michael Beckwith. Her second book, “The Beauty of Aging: A Woman’s Guide to Joyful Living,” was published in 2010 and is available through online retailers such as Barnes and Noble, Amazon and iUniverse.


About Pernille

Pernille Aalund begyndte sin karriere som tv-vært på Børnekanalen på den københavnske lokal-tv-station Kanal 2 og blev senere vært på Vis mig dit køleskab og derefter på TV3’s talkshows Mænd ingen adgang og Pernilles Univers. Hun er en populær foredragsholder og taler blandt andet om karriere, kønsroller, alder og succes. Hun var stifter af kvindeportalen Oestrogen.dk, der senere blev overtaget af Aller Media. Aller Media A/S har desuden været Aalunds arbejdsplads, siden de valgte at udgive månedsmagasinet Q, som hun var både ide-kvinde til og chefredaktør for. Senere blev hun også chefredaktør for ugebladet Kig Ind. Fra 1. juni 2007 har Pernille Aalund byttet chefredaktørposterne ud med en stilling som direktør for alle Aller Medias magasiner. Ved siden af direktørposten er hun stadig tv-vært på QTV på Kanal 4. Senere blev hun innovationsdirektør hos Aller Media.

Aalund har som voksen fået diagnosen Aspergers syndrom, som er en form for autisme.

Aalund har forfattet flere bøger, bl.a. slankebogen 10 kilo, 10 uger og Hvad du ønsker skal du få – en succesguide for kvinder. I 2009 medvirkede hun i Line Baun Danielsenssamtalebog Verdens bedste mor sammen med Anne-Mette Rasmussen og Anne Dorthe Tanderup.

Detta är taget från Wikipedia

https://da.wikipedia.org/wiki/Pernille_Aalund

Konst berör och skall så göra……

Härom veckan hade jag inne en kvinna som ställde sig framför denna tavlan. Hon vart så berörd av den att hon  plötligt började hon gråta. Hon talade om att hon nästan kände sin pappas närhet (som gick bort förra året) och det var något i fågeln som berörde så starkt och som hon förknippade med hennes pappa….

Fågeln har berört många sen jag gjorde den. Fler har bara stått och kikat länge. Fler har velat ta med den hem…..Men fågeln är kvar för den söker sitt “ rätta “hem….. I Säffle på Silvenska villan hamnade jag åter igen i en härlig diskussion om tavlan som de kvinnorna tyckte skulle vara på ett sjukhus eller hospice för den gav en själslig glädje. Det var en enorm glädje att höra detta igen. SÅ många som stått framför den men aldrig köpt den. Och med tiden kommer den hamna hos en kund som verkligen känner den……


” Den där fågeln………”

Ett tag tröttnade jag på den och ville få bort den. Sen stod jag en dag framför den och insåg hur dum jag varit. Just det som den ger är så energi berikande.
Ibland har det hänt att någon sett en tavla hos mig och velat ha den men inte haft möjlighet just då. Sedan, efter några månader / år har de hört av sig för att kolla om den tavlan finns kvar.
Flera kan ha “ryckt” i den men inte kommit till skott och kanske inte kännt 100%. De gånger blir man lite extra glad över att sälja tavlan till den personen som väntat så……..

Det är just det där som är “konsten” Att beröras så. Att se något som bara du vill ha. Som känns så nära dig. Det har inte bara med bilden att göra utan även strukturen i penseldragen. Kladdet där du dragit skrapan. Lager på lager av akryl eller olja.
Det som inte syns på ett foto.
Därför kostar konst pengar. Och så har vi det här med “Konstvärde”. Jag fick mitt “konstvärde” i London för några år sedan. Det är lurigt för du kan aldrig “sänka ditt konstvärde” för “säljer du ut dig” så är du körd som konstnär. Att rea ut din konst finns inte. Oavsett hur tufft det än är ibland så kan du inte rea ut din konst…….

Tänker ofta på Van Gogh som sålde 1 st tavla under hela sitt liv. En enda tavla sålde han……. jag tänker på hur kända hans tavlor kom att blev och han visste inte om det. Riktigt sorgligt……..


Det finns mycket själ i en original tavla. Det är många timmars jobb och många känslor som hamnar på canvasen. Ibland kanske timlönen är så lite som 20-30 kr brutto. Så konst kostar men det finns en själ i den.

Vet att ni som jobbar som konstnärer vet känner till min känsla……

Katarina hälsar på i studion.

<3

Utställning Silvenska villan i Säffle

Så var det dags igen. 3:e gången jag ställer ut i Säffle. Skall bli kul då det är en otroligt vacker konsthall. Denna gången likaså förra hade vi eventet när vi plockade ner tavlorna. Samma lika i år. Vi kör eventet på påsk den 20 april innan jag plockar ner alla tavlorna. Vi kommer att börja klockan 12.00 och håller på till 16.00.

Förstår om många kommer att vara hemma och käka påskmiddag men en liten tur in på stan i Säffle innan påskäggen skall ätas upp kan vara en kul ”happening” för er där i Säffle……..

Hoppas få se er på plats…….

För er som inte känner till adressen så ligger villan på
Fogdegatan 1
661 42 Säffle

Tel: 0533-17061

<3


Tankar 20 mars 2019….

Kloka Astrid Lindgren. Visst är det så…….

I dag vaknade jag vid 06.00 och var fortfarande kvar i en dröm. Kände mig lite orolig när jag vaknade av drömmen som jag tyvärr inte minns längre vad den egentligen handlade om.
Jag körde mina ungdomar till skolan. Full av energi tog jag sen på mig träningskläderna och tog med Morris ut på en långpromenad. Han är 10 månader nu så han hänger med glatt. Det regnade ute och var trist men vindens piskande mot mitt ansikte gav en enorm kick. Vi gick längst vattnet och Morris sprang omkring och ville jaga fåglar men kopplet tog emot.
Det är en tid av djup suck. Suck på så många brutna löften igen. Så mycket tomma ord från så många när det gäller jobb. Dock har jag två stora event på gång med min konst. Så jag ser fram emot de.

Jag vill så gärna lita på folk. Hoppet dör liksom aldrig och jag är full av energi för att gå in i nya projekt. Jag tror alltid att livet tar oss dit vi skall vara men frågan är då varför det alltid är så mycket tomt snack? Vart skall jag i livet. När är nästa anhalt? Är detta allt? Står i valet och kvalet om jag skall ha kvar min studio. Älskar den och vi la så mycket på den men samtidigt är det nu långt att åka och det blir inte direkt att jag kastar mig till studion och målar som jag kunde innan. Jag saknar att kunna måla långt in på kvällen när andan föll på…….Nu blir det en lång process……Det får mig att “kvävas” lite……..

Jag som har ett väldigt ensamt yrke längtar dock efter varje projekt som vi börjar prata om för att få skapa någonting fantastiskt med andra. Men oftast blir det bara tomt snack och en massa drömmar. Ingen som verkligen kan leverera sin del. Jag har ju min målning och you name it. Jag är färdig snabbt om det är ett måste.

Så, ensam är starkast var alltid mitt måtto förr men ibland längtar jag efter kollegor. Att få träffa nya vuxna människor och få någonting gjort på riktigt. Livet är här och nu.

Morris är svart när vi kommer hem och han åker direkt in i duschen. Han är väl kanske inte jätteförtjust i det men se så fin han blir efter?

Lille goe Morris……

Njut av dagen!
<3