Bon Jovi 2019

På onsdag skall jag träffa en författare i Stockholm som tidigare nämnt. Men det visade sig att Bon Jovi spelar på Tele2 Arena samma dag! Yes.
Vi fick snabbt fixat biljetter och umgänge och det skall bli grymt kul!

Jag har en ganska rolig historia från en konsert i slutet av 80 talet då jag och en väninna gick för att se dem. Framför oss stod 2 skrikande tjejer och bakom stod vi. Jag har aldrig förstått varför tjejer blir så hysteriska av sångare eller om det var något som var just på den tiden?
Har det ändrats?
Jag stod och klappade händerna och tjejerna framför oss blängde då och då. Vi var antagligen skit töntiga i deras ögon då blickarna mot mig och min väninna inte var särskilt kärleksfulla om man säger så.
Konserten hade inletts med en låt då basisten på den tiden Alec om jag minns namnet rätt kikade upp mot vårat håll. Jag var helt säker på att det var de skrikande tjejerna som fångat hans uppmärksamhet. Vi skrattade och fortsatte lyssna och förvånas över tjejernas galna nästan irriterande hysteri då de faktiskt störde ganska mycket.
Plötsligt kommer en man upp till mig. Hans armar var som min midja. Han var så uppumpad, hade en vit tajt tank top och rakat huvud. Han puttade på min arm för att få min uppmärksamhet.
Jag böjde mig fram och frågade:
”What do you want?”…
Han svarade med ett mumlande som jag inte riktigt hörde förutom ” afterparty”…..
Jag talade om att jag inte hörde vad han sa och han ropade i mitt öra. They want you to come to the afterparty….något i den stilen.
Jag skrattade och log men svarade tydligt att vi inte var intresserade av någon som helst efterfest. Jag visste precis hur sådana efterfester var då jag hamnat på en med Chippendales i San Fransisco och som vi lämnade efter 15 minuter.

Han lunkade tillbaka och i en paus såg jag att basisten pratade med honom. Ställde sig upp mot mig och min väninna och slog ut armarna med ett stort ” What????” över sitt ansikte. Därefter fortsatte han spela men det tog inte mer än 2 minuter så var broilern uppe hos mig igen. Denna gången var det mer….”For god sakes! Come to the afterparty……”

Jag tittade på honom…. ” NOT INTERESTED”
Vände mig till min väninna och skrattade. Vad var det han inte fattade första gången……? Tjejerna som stod nedanför oss slängde en riktigt ilsken blick. Förstod att de inte skulle tackat nej till det vi just blivit erbjudna och deras blick är inte en blick man glömmer…. 😀 😀

Vi gick 10 minuter innan konserten skulle sluta. Vi vinkade åt basisten som slog ut armarna igen….tydligen hade alla andra gjort som han krävde så han var nog lite förvånad att inte alla dyrkade honom….. 🙂

Ja, nu dömmer jag kanske men det kändes så….. 😀 😀


Tydligen vad jag förstod så kickade Bon Jovi honom under 1994 så han lär inte direkt stå och skicka upp någon ny vakt till oss denna gången. Men så grymt kul det skall bli att få se dem igen!
50 år fyllda inser jag att det nu är 30 år sedan jag såg dem…………

WOW!!!


Ni som vill se dem! 5/6 spelar dem! Så några platser kvar!!

”Enpowering women” i Köpenhamn

För ca 6 månader sedan skulle jag och Angela Paul min väninna från Los Angeles träffas. Vi ses då och då på olika platser då hon är ursprungligen från England men bosatt i Los Angeles sen lång tid tillbaka.
Hon var på väg till England och vi bestämde att ses hos mig i Göteborg för att sedan åka ner och hälsa på hennes gode vän Ole Andersen på Hellerup Park Hotell i Köpenhamn.
Där under en middag på ”Café Victors” i Köpenhamn föddes idéen om ”Enpowering women” eventet. Då vi båda har en ganska stark livshistoria på olika sätt och länge pratat om olika idéer så passade detta bra.

Angela Paul har jobbat som fotomodell i hela sitt liv. Gift med sångaren Alan Paul i Manhattan Transfer, har skrivit en bok om åldrande. Och håller nu på med sin andra bok.

Pernille Aalund i Köpenhamn har skrivit över 10 böcker. Haft TV programme i Köpenhamn som slagit tittar rekord. Och håller i dag föredrag.

Jag, som international konstnär med en stor ryggsäck har flertal gånger fått förfrågan om att göra en bok och som en person sa en gång. ”Du är som en 100 årig ek. Står riktigt stadigt på jorden även om det blixtrar och dundrar. Oavsett om en gren går av föds en ny i dig och du ger inte upp……..”

Så vad kan det bli om inte ett event om ”Enpowering women”

Angela Paul, Ole Andersen, jag och Pernille Aalund

About Angela

Angela Paul is a writer, model, photographer, political activist and wellness coach who also leads women’s groups and workshops on relationships, marriage, personal transformation and graceful aging. Her first book, “It’s Hard Being Human: Thoughts on The Journey from Suffering to Joy,” was published in 2007 and featured a foreword by The Secret’s teacher Rev. Michael Beckwith. Her second book, “The Beauty of Aging: A Woman’s Guide to Joyful Living,” was published in 2010 and is available through online retailers such as Barnes and Noble, Amazon and iUniverse.


About Pernille

Pernille Aalund begyndte sin karriere som tv-vært på Børnekanalen på den københavnske lokal-tv-station Kanal 2 og blev senere vært på Vis mig dit køleskab og derefter på TV3’s talkshows Mænd ingen adgang og Pernilles Univers. Hun er en populær foredragsholder og taler blandt andet om karriere, kønsroller, alder og succes. Hun var stifter af kvindeportalen Oestrogen.dk, der senere blev overtaget af Aller Media. Aller Media A/S har desuden været Aalunds arbejdsplads, siden de valgte at udgive månedsmagasinet Q, som hun var både ide-kvinde til og chefredaktør for. Senere blev hun også chefredaktør for ugebladet Kig Ind. Fra 1. juni 2007 har Pernille Aalund byttet chefredaktørposterne ud med en stilling som direktør for alle Aller Medias magasiner. Ved siden af direktørposten er hun stadig tv-vært på QTV på Kanal 4. Senere blev hun innovationsdirektør hos Aller Media.

Aalund har som voksen fået diagnosen Aspergers syndrom, som er en form for autisme.

Aalund har forfattet flere bøger, bl.a. slankebogen 10 kilo, 10 uger og Hvad du ønsker skal du få – en succesguide for kvinder. I 2009 medvirkede hun i Line Baun Danielsenssamtalebog Verdens bedste mor sammen med Anne-Mette Rasmussen og Anne Dorthe Tanderup.

Detta är taget från Wikipedia

https://da.wikipedia.org/wiki/Pernille_Aalund

Utställning Silvenska villan i Säffle

Så var det dags igen. 3:e gången jag ställer ut i Säffle. Skall bli kul då det är en otroligt vacker konsthall. Denna gången likaså förra hade vi eventet när vi plockade ner tavlorna. Samma lika i år. Vi kör eventet på påsk den 20 april innan jag plockar ner alla tavlorna. Vi kommer att börja klockan 12.00 och håller på till 16.00.

Förstår om många kommer att vara hemma och käka påskmiddag men en liten tur in på stan i Säffle innan påskäggen skall ätas upp kan vara en kul ”happening” för er där i Säffle……..

Hoppas få se er på plats…….

För er som inte känner till adressen så ligger villan på
Fogdegatan 1
661 42 Säffle

Tel: 0533-17061

<3


Minnen……

Jag drömde mycket som barn. Gick igenom en hel del tuffa operationer som gjorde att jag försvann i mina drömmar. På något sätt behövde jag det för att hitta styrkan. En slags lång meditation. Jag drömde om att bli illustratör, konstnär eller sminkös. Som 7 åring stod jag och målade mig i smyg inne i badrummet. Vilket ledde mig till London school of Make up 1993.Men den historien kommer vi till en annan

Men oj, jag kunde bara inte rita. Jag var urusel. I allefall trodde jag detta. Jag trodde att jag var urusel på det mesta om jag skall vara ärlig. Hade inte så jättemycket uppmuntran i min omgivning på den tiden.

Men mina drömmar stoppade inte och först som 32 åring när jag fött mitt första barn, Simon, så började jag “plugga” igen. Jag läste Ekonomi och marknadsföring och sen Grafisk design, Illustration och konsthistoria.
Jag började se en annan värld öppna sig. En helt annan värld än den som jag haft innan Simon kom och jag stod på Ralph Lauren på NK och sålde dam och herrkläder.
Jag började rita digitalt på skolan. Detta var så roligt att jag sprang och köpte min första Wacom penna (som är en digital ritpenna).
När sedan Paulina föddes 5 år senare var jag klar med pluggandet och ofta jag satt med Paulina i knät och ritade figurer. Mängder av figurer. Grodor, barn etc som jag såg framför mig skulle kunna hamna på pennor, suddigum och dagböcker. Jag beställde hem skalen till nyckelringar från Kina och tryckte ut mänder av olika mönster hemma som jag sen klippte ut och la in i nyckelringarna.
En dag gick jag in till DesignTorget som på den tiden hade 4 affärer om jag minns rätt. Jag ansökte om att få “sälja” mina nyckelringar hos dem och till deras 4 butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
På söndag eftermiddag och väl hemkomna från att ha varit borta hela helgen, låg brevet i brevlådan om att jag var välkommen att ha mina saker hos DesignTorget och att alla produkterna skulle vara på plats på måndag morgon. Det var söndag kväll……och jag hade bara nyckelringar som räckte till en affär. Så hela kvällen och in på natten satt jag och min ex man och gjorde nyckelringar som sedan skickades på måndagen till respektive affär. 1 dag försenad. Men alla butikerna fick ca 70 nyckelringar var.
Jag fullkomligt älskade att rita med min digitala penna. Och skapa dessa mönster. Som tur var hade jag en kusin ( Martin ) som då pluggade webdesign och programmering. Han behövde öva på att bygga hemsidor på den tiden och satte ihop en till mig som jag kallade “Mollycow Design”. Där la jag upp mina gubbar och djur bilder.
Jag satt och förhandlade med en fabrik Kina en period om att trycka på necessärer och andra roliga saker. Jag hade letat väldigt länge med att hitta en fabrik som var mer noga om kunden (som de sa) än om kvanitet då de flesta ville att jag skulle trycka minst 10 000 st av varje produkt. Men det slutade med att tjejen jag jobbade med och som var 100% säker på att jag bara behövde trycka 500 st av varje produkt hade struntat i att prata med chefen och när allt var klart för att börja produceras ändrades minimum kvantiteten från 500 st till 50 000 st. Allt var nerlagt på eftermiddagen samma dag. Dock sålde jag såpass bra på DesignTorget att jag fick 3 månader till då man hade max tid 3 månader för att byta ut produkterna. Så från nyckelringar blev det linjaler tillsammans med nyckelringarna…..

Vart kommer man näst…vad var nästa steg. Kuddfodral? Tänk på att detta var tidigt stadium och man hade mest prickar och ränder på produkterna….
Jag valde istället att plugga vidare och läste Illustration på Berghs. Började få in en mer modelinje i mina illustrationer och då jag alltid älskar modeteckningar tog jag en kurs även i modeteckning. Det blev en tavla som jag gick för att rama in. Och rammakaren frågade vem som gjort den. Blygt svarade jag att jag hade gjort den och han köpte den av mig på plats. Jag hade 2 st av den och har en i dag kvar tavlan som nu ligger i en flyttlåda någonstans.

Jag skall fortsätta denna storyn en annan dag….Nu kommer snart våra fåtöljer tillbaka som var felsydda när vi fick dem innan jul. Det tog sin tid så håller tummarna att allt är ok nu……
Ha en underbar dag!
<3


Denna digitala målning är nu hos min rammakare Boris Burchard och jag bara älskar ramen som vi hittade…….. 🙂


Clarion Collection Plaza

Jag vill tacka vår underbara folkartist Stefan Ljungqvist som köpte min tavla och som var med och medverkade till att ge de barn som lider av tuffa sjukdomar ett roligare minne att minnas från sin sjukhus vistelse. Tack snälla Min stora dag för att ni gör detta. Läs tidigare inlägg så förstår ni att detta stod mig varmt om hjärtat. Speciellt roligt att Stefan köpte tavlan då min far som gick bort i cancer för några år sedan gillade honom som artist. Tusen tack!








Min stora dag

Välkomna till ART FOR CHARITY på Clarion Collection Hotel Plaza i Karlstad den 22 /2 klockan 18.00 – 22.00

Jag är med och skänker en tavla till Min stora dag som organisationen heter som vi samlar in pengar till.

Det står mig varmt om hjärtat då jag som barn gick igenom väldigt många operationer pga en benröta. Jag fick en benröta pga av sjukhusbaciller när jag föddes. Dessa spred sig och under 8 år grät jag varje natt av att jag hade så ont. Kan fortfarande minnas de smärtor som ibland för mig som barn var olidliga. Minns min pappa som satt med mig på nätterna i bland och gav mig all positiv energi som han bara kunde. Min benröta spred sig och efter 7 operationer började man prata om att amputera benet.  Som tur var var jag en av de lyckliga som slapp. En forskare i Köpenhamn och en docent vid Lunds lasarett beslöt att ta sig an mig i ett forsknings projekt och de gjorde en operation på mig vid 11 års ålder som innebar att man tog benbitar av mina höftben på varje sida och pusslade ihop ett nytt ben. Hela operationen fotades.

Att ligga på sjukhus när man är liten och har ont är tufft. Man är rädd, vilsen och ibland glad. Jag minns många dråliga händelser som när jag och en äldre kille i 15 års åldern hade rullstols race i korridoren. Inte så uppskattat kanske men väl behövligt 🙂

En dag kom syster Gudrun in till mig. Hon var 26 år gammal och alltid så gullig. Jag minns henne väl. Hon hade med sig några kollegor som lagt en peng vardera och handlat färgpennor och block till mig. Jag minns hur glad jag blev.

Någonstans har jag dessa pennor än i dag med lappen från Gudrun m fl.

Ni kan göra skillnad genom att bidra i morgon kl 18.00 på auktionen!
Alla dessa barn som ligger på sjukhus och har det jobbigt. De barnen behöver lite extra under sin sjukhus vistelse. Och så lite gör så otroligt mycket!

VÄLKOMNA!!

 

www.minstoradag.org

Bilden nedanför.  11 år gammal.
Blir insmord av Gudrun då mina hälar fick liggsår.










Bistro Italiano

Nu är tavlorna på plats för 3:e gången på Bistro Italiano på Övre Husargatan 5 i Göteborg. Denna underbara restaurang som Claes och Anna Lindquist driver. Maten är outstanding och personalen likaså. Ett ställe dit man gärna gått varje dag.
Denna gången valde jag illustrationer som jag tryckte på canvas och sedan målade på. De illustrationer som jag nu tagit fram igen och kommer att göra med av. De som var grunden till min artikel i New Yorks Artz magasin för några år sedan.
Skall berätta mer ingående sedan. Var ivrig att visa upp mina bilder och har inte riktigt tiden just nu så jag skriver om en stund igen. Alla dessa bilder har ju en historia och en vacker dag som jag tjatat länge om så kommer säkert den där boken att bli färdig med alla bilder och livshistoria.

Ha en fin dag så länge! Men se till att boka bord på Bistro Italiano…..!

Kram








Pris i Florens, Italien

Pris i Italien

Florens 19 – 21 Januari 2018

 

Vilken underbar energi kick att mottaga ett konstpris i Florens. Jag önskar att vi hade men vi har inte den konstkulturen i Sverige vilket gjorde att det var fantastiskt att få uppleva denna underbara konsthelg och höra folk från hela världen som kommit för att mottaga sitt pris. Många rörande historier om hopp, drömmar, genomslag, allt kämpande för att ta sig fram som konstnär i dagens läge. Det som gör att vi inte ger upp. Livstilen som konstnär och dessa fantastiska människor med deras historia.
Ett öde var från en konstnär som förlorat sitt hem i 2 omgångar och som levt utan ström i 4 månader  pga orkanerna som svepte över Puerto Rico och sedan bestämt sig för att ändå åka till Italien.
Tillställningen hölls i Bourgese Palace i Florens. Underbart ställe.

Tack för upplevelsen!

 

 








Silvenska villan

Men så tiden rann iväg och jag har inte skrivit här på länge…….
Jag som har haft utställning i Karlstad på Clarion Plaza Hotel det senaste. Nu är det dags för Silvénska villan i Säffle mellan den 3- 16 Juli!
Hänger nog upp alla tavlor på sin plats under söndagen och stannar i allefall tills eftermiddag på måndagen den 3:e juli. Sen kommer andra att vara i närheten vid frågor och jag finns tillgänglig på telefonen hela tiden.
0703 120970.
Kommer även att vara där sista helgen innan jag packar ihop mina tavlor igen……. Så missa mig inte! Ser fram emot att träffa er alla!

<3