Tankar 20 mars 2019….

Kloka Astrid Lindgren. Visst är det så…….

I dag vaknade jag vid 06.00 och var fortfarande kvar i en dröm. Kände mig lite orolig när jag vaknade av drömmen som jag tyvärr inte minns längre vad den egentligen handlade om.
Jag körde mina ungdomar till skolan. Full av energi tog jag sen på mig träningskläderna och tog med Morris ut på en långpromenad. Han är 10 månader nu så han hänger med glatt. Det regnade ute och var trist men vindens piskande mot mitt ansikte gav en enorm kick. Vi gick längst vattnet och Morris sprang omkring och ville jaga fåglar men kopplet tog emot.
Det är en tid av djup suck. Suck på så många brutna löften igen. Så mycket tomma ord från så många när det gäller jobb. Dock har jag två stora event på gång med min konst. Så jag ser fram emot de.

Jag vill så gärna lita på folk. Hoppet dör liksom aldrig och jag är full av energi för att gå in i nya projekt. Jag tror alltid att livet tar oss dit vi skall vara men frågan är då varför det alltid är så mycket tomt snack? Vart skall jag i livet. När är nästa anhalt? Är detta allt? Står i valet och kvalet om jag skall ha kvar min studio. Älskar den och vi la så mycket på den men samtidigt är det nu långt att åka och det blir inte direkt att jag kastar mig till studion och målar som jag kunde innan. Jag saknar att kunna måla långt in på kvällen när andan föll på…….Nu blir det en lång process……Det får mig att “kvävas” lite……..

Jag som har ett väldigt ensamt yrke längtar dock efter varje projekt som vi börjar prata om för att få skapa någonting fantastiskt med andra. Men oftast blir det bara tomt snack och en massa drömmar. Ingen som verkligen kan leverera sin del. Jag har ju min målning och you name it. Jag är färdig snabbt om det är ett måste.

Så, ensam är starkast var alltid mitt måtto förr men ibland längtar jag efter kollegor. Att få träffa nya vuxna människor och få någonting gjort på riktigt. Livet är här och nu.

Morris är svart när vi kommer hem och han åker direkt in i duschen. Han är väl kanske inte jätteförtjust i det men se så fin han blir efter?

Lille goe Morris……

Njut av dagen!
<3

Minnen……

Jag drömde mycket som barn. Gick igenom en hel del tuffa operationer som gjorde att jag försvann i mina drömmar. På något sätt behövde jag det för att hitta styrkan. En slags lång meditation. Jag drömde om att bli illustratör, konstnär eller sminkös. Som 7 åring stod jag och målade mig i smyg inne i badrummet. Vilket ledde mig till London school of Make up 1993.Men den historien kommer vi till en annan

Men oj, jag kunde bara inte rita. Jag var urusel. I allefall trodde jag detta. Jag trodde att jag var urusel på det mesta om jag skall vara ärlig. Hade inte så jättemycket uppmuntran i min omgivning på den tiden.

Men mina drömmar stoppade inte och först som 32 åring när jag fött mitt första barn, Simon, så började jag “plugga” igen. Jag läste Ekonomi och marknadsföring och sen Grafisk design, Illustration och konsthistoria.
Jag började se en annan värld öppna sig. En helt annan värld än den som jag haft innan Simon kom och jag stod på Ralph Lauren på NK och sålde dam och herrkläder.
Jag började rita digitalt på skolan. Detta var så roligt att jag sprang och köpte min första Wacom penna (som är en digital ritpenna).
När sedan Paulina föddes 5 år senare var jag klar med pluggandet och ofta jag satt med Paulina i knät och ritade figurer. Mängder av figurer. Grodor, barn etc som jag såg framför mig skulle kunna hamna på pennor, suddigum och dagböcker. Jag beställde hem skalen till nyckelringar från Kina och tryckte ut mänder av olika mönster hemma som jag sen klippte ut och la in i nyckelringarna.
En dag gick jag in till DesignTorget som på den tiden hade 4 affärer om jag minns rätt. Jag ansökte om att få “sälja” mina nyckelringar hos dem och till deras 4 butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
På söndag eftermiddag och väl hemkomna från att ha varit borta hela helgen, låg brevet i brevlådan om att jag var välkommen att ha mina saker hos DesignTorget och att alla produkterna skulle vara på plats på måndag morgon. Det var söndag kväll……och jag hade bara nyckelringar som räckte till en affär. Så hela kvällen och in på natten satt jag och min ex man och gjorde nyckelringar som sedan skickades på måndagen till respektive affär. 1 dag försenad. Men alla butikerna fick ca 70 nyckelringar var.
Jag fullkomligt älskade att rita med min digitala penna. Och skapa dessa mönster. Som tur var hade jag en kusin ( Martin ) som då pluggade webdesign och programmering. Han behövde öva på att bygga hemsidor på den tiden och satte ihop en till mig som jag kallade “Mollycow Design”. Där la jag upp mina gubbar och djur bilder.
Jag satt och förhandlade med en fabrik Kina en period om att trycka på necessärer och andra roliga saker. Jag hade letat väldigt länge med att hitta en fabrik som var mer noga om kunden (som de sa) än om kvanitet då de flesta ville att jag skulle trycka minst 10 000 st av varje produkt. Men det slutade med att tjejen jag jobbade med och som var 100% säker på att jag bara behövde trycka 500 st av varje produkt hade struntat i att prata med chefen och när allt var klart för att börja produceras ändrades minimum kvantiteten från 500 st till 50 000 st. Allt var nerlagt på eftermiddagen samma dag. Dock sålde jag såpass bra på DesignTorget att jag fick 3 månader till då man hade max tid 3 månader för att byta ut produkterna. Så från nyckelringar blev det linjaler tillsammans med nyckelringarna…..

Vart kommer man näst…vad var nästa steg. Kuddfodral? Tänk på att detta var tidigt stadium och man hade mest prickar och ränder på produkterna….
Jag valde istället att plugga vidare och läste Illustration på Berghs. Började få in en mer modelinje i mina illustrationer och då jag alltid älskar modeteckningar tog jag en kurs även i modeteckning. Det blev en tavla som jag gick för att rama in. Och rammakaren frågade vem som gjort den. Blygt svarade jag att jag hade gjort den och han köpte den av mig på plats. Jag hade 2 st av den och har en i dag kvar tavlan som nu ligger i en flyttlåda någonstans.

Jag skall fortsätta denna storyn en annan dag….Nu kommer snart våra fåtöljer tillbaka som var felsydda när vi fick dem innan jul. Det tog sin tid så håller tummarna att allt är ok nu……
Ha en underbar dag!
<3


Denna digitala målning är nu hos min rammakare Boris Burchard och jag bara älskar ramen som vi hittade…….. 🙂


Tillbaka på ruta 1

En gång för länge sen läste jag Grafisk design och sedan Illustration på Berghs i Stockholm. Jag började med att rita barnfigurer något som jag tog så långt att jag var nära på att beställa en kontainer med dagböcker, pennor och necessärer från Kina med mina barnfigurer på.
Dock insåg jag att vi inte hade kunnat ha dem i vår lilla lägenhet på Kungshöjd på den tiden….Fast egentligen var det inte det som stoppade mig…. men det är en annan historia.
Många drömmar har jag haft i mitt liv…..Och drömma bör man som det heter. Mitt älsklings quote är ett av Howard Thurman:

” Don´t ask yourself what the world needs. Ask yourself what makes you come alive and then go do that. Because what the world needs is people who has come alive”……

Det quotet fick mig att ”kasta mig utför stupet” många ggr och våga……

Med en grafisk utbildning i grunden kan man göra mycket.
En gång kom skapandet så långt att vi höll på att få ett företag i Saudi Arabien att investera 36 miljoner för att jag skulle sätta mönster på alla produkter du kan tänka dig. Allt från kläder, inredning till tampong askar. Underkläder, Paraplyer …you name it! Jag hade alla produkter i mitt huvud och hade redan inrett mina butiker i tankarna.
Historien med Saudi var den att vi var tvungna att göra en affärsplan som var större än vi tänkt från början. Då vi insåg att de kommer aldrig änns titta åt en liten affär. Affärsplanen slutade på 36 miljoner som i deras ögon var en liten affär…..
Jag hade kontakt med en man som ritat alla Dolce & Gabbanas butiker. Han lovade gå in och rita upp mina butiker. Vi hade fabriker i Italien start klara som var de första att trycka på läder…….Ja, Jag hade mycket i mitt huvud på den tiden. Men det blev inget: Det som först svarades med ett stort intresse och en text att ” vi är mycket intresserade av detta projekt” avslutades tvärt……än i dag vet vi ej. Pang booom och nej…….och efter ett tag la jag ner det. I dag känns allt som en dröm som var för bra för att vara sann……Och det var den…..Men jag fick ”vara med” ett tag och allt i livet har en tid. En mening……och jag tror på att om saker inte är menat så kommer det inte att fungera hur mycket man än kämpar. Jag vet att jag varit en inspiration mot många som drog igång och talade om att de var inspirerade av mig. Det kanske var det som var mitt syfte i det hela?

När jag kom med idéen till ett företag att skapa var konst på kläder så fnös de och sa att det inte fanns en marknad för det……Det tog 2 år så exploderade hela världens mode center med konst på kläder…..
Nedan ser du mina omtalade jeans som jag var på väg att ta fram i Italien. På den tiden hade jag kontakt med en del rockare som ville ha på sig dom på scenen i Los Angeles. Vi planerade även att man kunde dra ihop en del gamla skådespelare som jag kom ganska nära i kontakt med och filma dem med mina jeans……..
När jeansen kom var de total katastrof. Så mycket som inte var gjort på dem och i dag ligger de i en låda i förrådet……………
Men….detta var en lektion i livet som var givande. Och idag är jag i allefall tacksam att det inte blev något med Saudi. Jag tror inte riktigt vi visste vad vi skulle gett oss in i……kraven från Saudi etc. Men vad framtiden ger vet vi inte……….

För att komma tillbaka till lite av mina pennor och block etc som jag drömde om så gjordes flera olika med barnfigurer på förr. I allra första början efter att ha pluggat…..

Nu har jag gjort nya block som kom för några dagar sedan och som man kan köpa för 40:- ex porto.

Jag är helt enkelt tillbaka där jag för 12 år sedan började! Och det säger jag med glimten i ögat! 😉 Eller som man säger: ” Gör om, gör rätt” 😉

Ha en fin dag!
<3

Olja

I så många år har jag funderat på att börja måla i olja men tålamodet har inte funnits där. Jag menar…..skall man behöva vänta 7-8 månader innan en målning är torr…..hahahaha..
Jag älskar akrylen som man kan göra så mycket skoj med.
Men i dag insåg jag vad jag missat…. Denna smöraktiga känsla när jag gnuggade in färgen i linneduken och det flöt som smält smör…….Sådan underbar känsla det var…… Det här kommer antagligen bli en svart vit målning om 7-8 månader….. 😀 😀
Den är absolut inte färdig ännu och det skall dit mycket mer oljefärg. Men håller nog den ganska stram i färgerna då vi svenskar verkar vara allergiska mot färg…… Blir spännande att komma tillbaka till Los Angeles om några veckor och se om mina färgtavlor fungerar än. Eller om hela världen blivit svartvit. Eller är det så att vi svenskar är ganska gråa av oss? Totalt färglösa mot resten av världen? Hahahahahah….Tolka det som ni vill 😛








Kålsoppa med frikadeller

Som barn gjorde vår mamma en kålsoppa som nog var den enda maträtt eller lunch rätt som jag egentligen gillade av hennes matlagning. Oftast var hon så stressad att hon slängde fram en lövbiff med chips. Som äldre började hon göra kyckling i alla dess former. Pappa var kocken i huset. Minns hans köttfärsås och hans cognacsflamberade fläskfilé. Minns också hans enormt goda bröd och bullar. Han gillade att laga mat och han gillade att baka. Långt ifrån hans jobb som ekonomichef.
Jag har inte ätit kålsoppa på säkert 35 år. Men i går när jag stod i kylen och insåg att jag inte handlat och absolut inte orkade mig ut i -11 graders kylan så såg jag kålen som låg kvar. Köttfärsen i frysen och tänkte att jag testar. Vad kan gå fel?

Jag älskar att leka med mat. Älskar att skapa. Testa. Följer ytterst få gånger ett recept som jag antagligen inte gillar. Utan jag tar det som finns i kylskåpet och leker tills att jag tycker det smakar gott. Vad övriga i hushållet tycker kan jag inte svara för men jag tror att jag har lyckats. Än så länge inga direkta klagomål 😀 😀

Det skall vara kul att laga mat. Det är något konstnärligt även med matlagning. Jag blir lycklig när jag ser olika färger i maten. Och när man låter smaken växa fram i en symfoni av färger. Hm…..oj vad det lät poetiskt.

Vad gillar ni att göra? Har ni några dunder tips?

Kålsoppa a la mamma med nytänk av Helena :

Det jag hade i kylen:

En nästan hel kål, purjolök, buljong, salt, peppar, vitt vin, vitlök och till köffärsen andvände jag svartpeppar och salt samt lite vitlök även där.
Denna kan lika gärna vara vegetarisk. Något som jag mer och mer försöker skapa i min livstil. Men det är en annan historia.

<3








Helena Hötzl

Hej!

Jag har bloggat förut men tänker att jag skapar en egen sida nu. (Denna sidan blir en svensk och har ingenting med min helenahotzl.com att göra då det är min webbshop/webbsida.) Jag har skrivit om relationer för BB Publications i England. Bloggat på Improve och Finest. Jag är en drömmande konstnär. På mitt CV finns jobb som makeup artist, bröllopsfotograf, mönsterdesigner. Au-pair i USA. Jag har jobbat på NK med Ralph Laurens fina kläder. Har sålt Miu Miu skor och andra vackra skor av kända designers. Jag har sminkat på film och för mode. Jobbat på vaktbolag, Receptionist på hotell i Tyskland. Jag har medverkat som statist i flera filmer och jag målar…….
Penslar, färger och canvas gör mig lycklig 🙂 och en hel del annat…. 😉

Efter att jag blev kontaktad av Saatchi Gallery i London fick jag det uppsving jag behövde för att ta mig iväg utomlands och satsa på min konst. Min första utställning hölls i Budapest på Opera Gallery 2008. Strax därefter har jag medverkat i flertalet utställningar för World Art Foundation i USA. Samt haft upprepade utställningar på Gallery 9 i Los Angeles. Medverkat och haft egna utställningar i Europa och i Sverige.
Min konst har blivit omskriven i New York Arts Magasin och andra tidningar.

Ordspråket från Howard Thurman blev mitt motto:
“Don’t ask what the world needs. Ask what makes you come alive, and go do it. Because what the world needs is people who have come alive.” 

Jag älskar att resa, träffa intressanta människor. Jag älskar ärliga, raka och härliga människor. Jag umgås med alla som fyller min själ av kärlek, sanning och ett djävlar anamma!
” There is only one of you! Don´t walk around and create drama. Be honest, be true and just be yourself!”

Mitt liv har inte varit rosa. Det har varit tufft. Min barndom spenderades mycket på sjukhus och i ensamhet. Har nog opererat allt utom huvudet som jag brukar säga med ironi och ett stort leende. Förlorat så många av mina kära i cancer, mord, och andra tragiska händelser. Mycket smärta har varvats med en massa glädje vilket gjort att jag varit som en gammal jo jo som hoppar högt och faller ner…hoppar högt och faller ner…….men bland tårar och smärta finns alltid ett stort leende. En livsglädje och nyfikenhet som inte har några gränser. Tacksamheten till livet.

 

img_7248

Målandet för mig har varit:

“En slags meditation där jag får ur mig allt; glädje, sorg, smärta och lycka. Rensande och helande ”.

Jag älskar att lyssna på andras livsöden. Då mitt liv fylldes med 7 års vakuum mellan 2008-2015. Då min jo-jo effekt var som störst….
Människors livsöden, speciellt kvinnor som jag kom i kontakt med har motiverade mig att nå ut och engagera mig med en rad olika globala organisationer som stödjer kvinnor och barn. Exempel är bl a Action Aid, Cover Girls for change och Peace Project i L.A.

Sen 2008 har jag insett att mina mönster skulle vara ursnygga på kläder och accessoarer. Då 2008 möttes mina idéer med skeptism, men visade ju sig inom ett par år att konst på kläder kom att bli en stor marknad internationellt. Ingen kan ju missat det…..
Min vision är att en dag kunna smycka varje hem med sin konst och “ Lifestyle concept”. Att få sprida lycka, glädje och attityd till mina kunder.

All produktion är handgjord i Italien. I närheten av Lago Maggiore.”