Minnen……

Jag drömde mycket som barn. Gick igenom en hel del tuffa operationer som gjorde att jag försvann i mina drömmar. På något sätt behövde jag det för att hitta styrkan. En slags lång meditation. Jag drömde om att bli illustratör, konstnär eller sminkös. Som 7 åring stod jag och målade mig i smyg inne i badrummet. Vilket ledde mig till London school of Make up 1993.Men den historien kommer vi till en annan

Men oj, jag kunde bara inte rita. Jag var urusel. I allefall trodde jag detta. Jag trodde att jag var urusel på det mesta om jag skall vara ärlig. Hade inte så jättemycket uppmuntran i min omgivning på den tiden.

Men mina drömmar stoppade inte och först som 32 åring när jag fött mitt första barn, Simon, så började jag “plugga” igen. Jag läste Ekonomi och marknadsföring och sen Grafisk design, Illustration och konsthistoria.
Jag började se en annan värld öppna sig. En helt annan värld än den som jag haft innan Simon kom och jag stod på Ralph Lauren på NK och sålde dam och herrkläder.
Jag började rita digitalt på skolan. Detta var så roligt att jag sprang och köpte min första Wacom penna (som är en digital ritpenna).
När sedan Paulina föddes 5 år senare var jag klar med pluggandet och ofta jag satt med Paulina i knät och ritade figurer. Mängder av figurer. Grodor, barn etc som jag såg framför mig skulle kunna hamna på pennor, suddigum och dagböcker. Jag beställde hem skalen till nyckelringar från Kina och tryckte ut mänder av olika mönster hemma som jag sen klippte ut och la in i nyckelringarna.
En dag gick jag in till DesignTorget som på den tiden hade 4 affärer om jag minns rätt. Jag ansökte om att få “sälja” mina nyckelringar hos dem och till deras 4 butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
På söndag eftermiddag och väl hemkomna från att ha varit borta hela helgen, låg brevet i brevlådan om att jag var välkommen att ha mina saker hos DesignTorget och att alla produkterna skulle vara på plats på måndag morgon. Det var söndag kväll……och jag hade bara nyckelringar som räckte till en affär. Så hela kvällen och in på natten satt jag och min ex man och gjorde nyckelringar som sedan skickades på måndagen till respektive affär. 1 dag försenad. Men alla butikerna fick ca 70 nyckelringar var.
Jag fullkomligt älskade att rita med min digitala penna. Och skapa dessa mönster. Som tur var hade jag en kusin ( Martin ) som då pluggade webdesign och programmering. Han behövde öva på att bygga hemsidor på den tiden och satte ihop en till mig som jag kallade “Mollycow Design”. Där la jag upp mina gubbar och djur bilder.
Jag satt och förhandlade med en fabrik Kina en period om att trycka på necessärer och andra roliga saker. Jag hade letat väldigt länge med att hitta en fabrik som var mer noga om kunden (som de sa) än om kvanitet då de flesta ville att jag skulle trycka minst 10 000 st av varje produkt. Men det slutade med att tjejen jag jobbade med och som var 100% säker på att jag bara behövde trycka 500 st av varje produkt hade struntat i att prata med chefen och när allt var klart för att börja produceras ändrades minimum kvantiteten från 500 st till 50 000 st. Allt var nerlagt på eftermiddagen samma dag. Dock sålde jag såpass bra på DesignTorget att jag fick 3 månader till då man hade max tid 3 månader för att byta ut produkterna. Så från nyckelringar blev det linjaler tillsammans med nyckelringarna…..

Vart kommer man näst…vad var nästa steg. Kuddfodral? Tänk på att detta var tidigt stadium och man hade mest prickar och ränder på produkterna….
Jag valde istället att plugga vidare och läste Illustration på Berghs. Började få in en mer modelinje i mina illustrationer och då jag alltid älskar modeteckningar tog jag en kurs även i modeteckning. Det blev en tavla som jag gick för att rama in. Och rammakaren frågade vem som gjort den. Blygt svarade jag att jag hade gjort den och han köpte den av mig på plats. Jag hade 2 st av den och har en i dag kvar tavlan som nu ligger i en flyttlåda någonstans.

Jag skall fortsätta denna storyn en annan dag….Nu kommer snart våra fåtöljer tillbaka som var felsydda när vi fick dem innan jul. Det tog sin tid så håller tummarna att allt är ok nu……
Ha en underbar dag!
<3


Denna digitala målning är nu hos min rammakare Boris Burchard och jag bara älskar ramen som vi hittade…….. 🙂


Världen är liten……

För många år sedan. Rättare bestämt 2010 fick jag kontakt med några kvinnor på FB i Los Angeles via Facebook. När jag sedan hade min utställning i L.A år 2010 bjöd jag in dem.
Ingen av dem kände den andra. Jag hade fyllt 40 och var i en livssituation i livet där jag sökte meningen. Jag var nyskild och hade förlorat bekanta i cancer, bilolyckor. Men det jag inte visste då var att det var bara början av den “sorgetid” som startat. Men det är en annan historia.

De andra kvinnorna i USA var livsbejakande. Vissa sökte män. Vissa sökte en annan mening… Men vi fann något i varandra som vi hade gemensamt…

Två av dessa kvinnor hade fått syn på en man via nätet. Båda svärmade för honom och då han bodde i sydafrika var avståndet ganska långt. Jag log men blev ganska stum när jag sedan förstod vem han var. En kille som varit tillsammans med en gammal kollega i Göteborg för typ 100 år sedan. Kan än i dag skratta åt den kvällen när jag insåg att möten ibland är väldigt lustiga.
Den andra insikten den kvällen under vårt härliga möte som startade på en beach och avslutades på en restaurang i Malibu var att två av kvinnorna var nästan grannar. Nu vet ju ni som varit över i trakterna runt Los Angeles och alla små samhällen att det är gigantiskt stort om man räknar in hela den del som vi tänker oss är Los Angeles men som egentligen är som Göteborg-Lerum-ALingsås….hahahahah Bra jämförelse kanske men vet att när jag säger Los Angeles så kanske det är West Hollywood, Culver City eller något.
Som en av kvinnorna sa som på den tiden inte kände så många där hon bodde fick plötsligt kontakt med några som hon började umgås med. Hon sa flera år senare “Du kom från Sverige och satte oss samman”.
Ibland har ett möte en stor mening………

Möten är fantastiska och varje gång inser jag att världen är liten. I dag råkade jag se en gammal amerikans flirt stå och hänga med Sveriges mäklare nr 1, Fredrik Eklund på en Club i USA. Jag skrattar åt att världen är liten.

Under slutet av 80 talet tog jag studenten och skulle iväg som aupair till San Francisco. En kille som också hette Fredrik och som jag kände från skolan skulle åka som utbytesstudent men hade inte allt riktigt klart då och visste inte vart han skulle hamna i USA.
Det roliga är att:

En helg bestämmer jag mig för att åka med en kompis och hennes aupair familj till Santa Cruz och Carmel. När vi går på Boardwalken i Santa Cruz går jag rakt i famnen på Fredrik som då är på väg ut från den affär jag passerar. Han bodde inte där men hade åkt med en kompis över helgen. Själv bodde han då i Boston.

Ja, möten är lustiga. Det finns fler lustiga möten men kan inte gå in på alla här. När jag var ung trodde jag att alla möten hade en mening. På sätt kanske de har det men hur vet vi inte alltid. Ibland är det bara så enkelt som att det bara var ett möte. ( Skratt)
Har ni lustiga möten att berätta om?

Ha en fin fredag…….!


Detta är en digital teckning jag gjorde som sen printades och sedan målades på…..Jag älskar färgerna i denna. Känner vårkänslor när jag tittar på den…… <3

Internationella kvinnodagen


Orkar inte änns börja luska i någon gammal skrift från förr för att ta reda på varför vi egentligen firar den Internationella kvinnodagen. Trodde jag hade lite koll men insåg i dag när jag läste texten att nej, det hade jag ej. Hade ni kollen på detta för det borde man.

”1921 fastställdes den internationella dagen men det var egentligen tyskan Clara Zetkin som kom med idén 1910…………..”

Har varit mer engagerad i hur det ser ut idag. I olika delar av världen. Det som gjorde att jag vart ganska mycket engagerad i olika organisationer förr i tiden men idag är jag  bara kvar i en.

Om man nu ser detta ur ett litet barns perspektiv så finns 2 olika kroppar som skapats. En kvinnlig och en mannlig……Hur konstigt är det egentligen att den ena kroppen skulle kämpa för att få säga lika dana saker som den andra? Att den ena kroppen skulle få ha samma rättigheter som den andra kroppen?

Det kan finnas många tankar i barn  för de har  rätt. Så enkelt är livet egentligen men vi vuxna har en förmåga att ställa till det…..

Det som faststår är att kvinnor i olika delar av världen alltid måste  kämpa för sin rätt som människa och 50 % av jordens befolkning. 

Så vi fantastiska kvinnor! Vi skall ge varandra en eloge! Gå med näsan högt! Och bara vara stolta………Kan det vara så enkelt tror ni?

För att avsluta idag med ett ilands problem så finns det för mycket missunnsamhet, för mycket avundjsuka. Baktal och jag tror nästan det bara är kvinnor som håller på så. Så var mer rak! Pusha mera och förstå att “ gå i någon annans skor innan ni baktalar” är viktigt! Det gäller även ni som jobbar med andlighet och är spirituella. Mena det du ger till andra och gör det inte för att hävda dig själv. Ta varandra i handen!
Vi har alla en historia!

Ha en fin dag denna Internationella kvinnodag!
Nedan ser ni några av mina målningar samt teckningar!
Ögon är tillbaka i teckningarna. Men i mina målningar är fortfarande ögonen borta på många…..Den historien tar jag en annan dag……………

Tillbaka på ruta 1

En gång för länge sen läste jag Grafisk design och sedan Illustration på Berghs i Stockholm. Jag började med att rita barnfigurer något som jag tog så långt att jag var nära på att beställa en kontainer med dagböcker, pennor och necessärer från Kina med mina barnfigurer på.
Dock insåg jag att vi inte hade kunnat ha dem i vår lilla lägenhet på Kungshöjd på den tiden….Fast egentligen var det inte det som stoppade mig…. men det är en annan historia.
Många drömmar har jag haft i mitt liv…..Och drömma bör man som det heter. Mitt älsklings quote är ett av Howard Thurman:

” Don´t ask yourself what the world needs. Ask yourself what makes you come alive and then go do that. Because what the world needs is people who has come alive”……

Det quotet fick mig att ”kasta mig utför stupet” många ggr och våga……

Med en grafisk utbildning i grunden kan man göra mycket.
En gång kom skapandet så långt att vi höll på att få ett företag i Saudi Arabien att investera 36 miljoner för att jag skulle sätta mönster på alla produkter du kan tänka dig. Allt från kläder, inredning till tampong askar. Underkläder, Paraplyer …you name it! Jag hade alla produkter i mitt huvud och hade redan inrett mina butiker i tankarna.
Historien med Saudi var den att vi var tvungna att göra en affärsplan som var större än vi tänkt från början. Då vi insåg att de kommer aldrig änns titta åt en liten affär. Affärsplanen slutade på 36 miljoner som i deras ögon var en liten affär…..
Jag hade kontakt med en man som ritat alla Dolce & Gabbanas butiker. Han lovade gå in och rita upp mina butiker. Vi hade fabriker i Italien start klara som var de första att trycka på läder…….Ja, Jag hade mycket i mitt huvud på den tiden. Men det blev inget: Det som först svarades med ett stort intresse och en text att ” vi är mycket intresserade av detta projekt” avslutades tvärt……än i dag vet vi ej. Pang booom och nej…….och efter ett tag la jag ner det. I dag känns allt som en dröm som var för bra för att vara sann……Och det var den…..Men jag fick ”vara med” ett tag och allt i livet har en tid. En mening……och jag tror på att om saker inte är menat så kommer det inte att fungera hur mycket man än kämpar. Jag vet att jag varit en inspiration mot många som drog igång och talade om att de var inspirerade av mig. Det kanske var det som var mitt syfte i det hela?

När jag kom med idéen till ett företag att skapa var konst på kläder så fnös de och sa att det inte fanns en marknad för det……Det tog 2 år så exploderade hela världens mode center med konst på kläder…..
Nedan ser du mina omtalade jeans som jag var på väg att ta fram i Italien. På den tiden hade jag kontakt med en del rockare som ville ha på sig dom på scenen i Los Angeles. Vi planerade även att man kunde dra ihop en del gamla skådespelare som jag kom ganska nära i kontakt med och filma dem med mina jeans……..
När jeansen kom var de total katastrof. Så mycket som inte var gjort på dem och i dag ligger de i en låda i förrådet……………
Men….detta var en lektion i livet som var givande. Och idag är jag i allefall tacksam att det inte blev något med Saudi. Jag tror inte riktigt vi visste vad vi skulle gett oss in i……kraven från Saudi etc. Men vad framtiden ger vet vi inte……….

För att komma tillbaka till lite av mina pennor och block etc som jag drömde om så gjordes flera olika med barnfigurer på förr. I allra första början efter att ha pluggat…..

Nu har jag gjort nya block som kom för några dagar sedan och som man kan köpa för 40:- ex porto.

Jag är helt enkelt tillbaka där jag för 12 år sedan började! Och det säger jag med glimten i ögat! 😉 Eller som man säger: ” Gör om, gör rätt” 😉

Ha en fin dag!
<3

L.Cornelissen & Son samt Sennelier färger

 

Att gå in i en konstnärsaffär för mig är som att gå in i en godis affär för ett barn. Jag fylls av glädje, värme och nyfikenhet. Och ett begär att få ta hem alla färger som finns. När jag och min son var i London nu  sist hittade vi denna underbara affär när vi rundade hörnet från vårt hotell på väg till British Museum. Jag vart helt förälskad som den gången jag hittade en dröm butik i Paris.
L.Cornelissen & Son


Affären är fylld från golv till tak av spännande saker…. Du hittar allt du vill ha och om inte annat så säg till. Det finns i någon låda någonstans……

Sennelier färger är fantastiska. De du ser på bilden under är oljepasteller men jag har börjat måla med deras oil sticks som är otroliga att jobba med. Däremot har jag dessa oljepasteller på listan för nästa projekt.
Storyn om grundaren av dessa färger, André Sennelier var fashinerande då han en dag stod i sin affär och en konstnär kom in. Konstnären ville att han skulle ta fram 50 färger som han ville ha. Dessa färger togs fram åt ingen mindre än Picasso. I dag kan man köpa en box med just de 50 pastellfärgerna som Picasso använde sig av.
Så det är lite konstnärshistoria att måla med Senneliers färger. Kanske kan man känna Picassos känsla när man målar med dessa? Hahaha ……Om inte annat så är det så fantastiskt att bara stå och kika på dessa vackra färger och önska att man bara kunde lägga alla i sin varukorg. De stora kostade 152 kr styck i London. Så vill man så kan man ju köpa sin box med 50 st men då är vi uppe i ca 8000 kr.
Däremot finns det mindre färger med 50 st små pasteller för ca 1600 kr.

Så. Är du konstnär så kika och njut…….Och besök butiken om du har vägarna förbi London.  105 A Great Russel St, Bloomsbury, London WC1B 3 RY
Öppentider 09.30 – 18.00

🙂








Los Angeles I April 2018

Oh! Så glad jag är…… Resan är bokad och jag åker den 4 april!
Det skall bli så fantastiskt att komma tillbaka igen. Utställningen  Girls show är den 6 april.
Under 2009-2010 var jag över 4 ggr i USA. Sen tog det ända till 2014 och nu är det åter igen 4 år. Och vi är inne i 2018.
Det går i 4 års intervaller men snart kommer jag att åka över 4 ggr per år……Stay tuned….. 🙂
Vad är det med siffran 4? Ni som är astrologer och kan läsa av saker med mattematiska begrepp.
Kan man tolka in det?
I allefall… Längtar sååå!
Fantastiskt spännande att se alla igen!

<3

Bilden nedanför togs i L.A 2014. 








Olja

I så många år har jag funderat på att börja måla i olja men tålamodet har inte funnits där. Jag menar…..skall man behöva vänta 7-8 månader innan en målning är torr…..hahahaha..
Jag älskar akrylen som man kan göra så mycket skoj med.
Men i dag insåg jag vad jag missat…. Denna smöraktiga känsla när jag gnuggade in färgen i linneduken och det flöt som smält smör…….Sådan underbar känsla det var…… Det här kommer antagligen bli en svart vit målning om 7-8 månader….. 😀 😀
Den är absolut inte färdig ännu och det skall dit mycket mer oljefärg. Men håller nog den ganska stram i färgerna då vi svenskar verkar vara allergiska mot färg…… Blir spännande att komma tillbaka till Los Angeles om några veckor och se om mina färgtavlor fungerar än. Eller om hela världen blivit svartvit. Eller är det så att vi svenskar är ganska gråa av oss? Totalt färglösa mot resten av världen? Hahahahahah….Tolka det som ni vill 😛








Kålsoppa med frikadeller

Som barn gjorde vår mamma en kålsoppa som nog var den enda maträtt eller lunch rätt som jag egentligen gillade av hennes matlagning. Oftast var hon så stressad att hon slängde fram en lövbiff med chips. Som äldre började hon göra kyckling i alla dess former. Pappa var kocken i huset. Minns hans köttfärsås och hans cognacsflamberade fläskfilé. Minns också hans enormt goda bröd och bullar. Han gillade att laga mat och han gillade att baka. Långt ifrån hans jobb som ekonomichef.
Jag har inte ätit kålsoppa på säkert 35 år. Men i går när jag stod i kylen och insåg att jag inte handlat och absolut inte orkade mig ut i -11 graders kylan så såg jag kålen som låg kvar. Köttfärsen i frysen och tänkte att jag testar. Vad kan gå fel?

Jag älskar att leka med mat. Älskar att skapa. Testa. Följer ytterst få gånger ett recept som jag antagligen inte gillar. Utan jag tar det som finns i kylskåpet och leker tills att jag tycker det smakar gott. Vad övriga i hushållet tycker kan jag inte svara för men jag tror att jag har lyckats. Än så länge inga direkta klagomål 😀 😀

Det skall vara kul att laga mat. Det är något konstnärligt även med matlagning. Jag blir lycklig när jag ser olika färger i maten. Och när man låter smaken växa fram i en symfoni av färger. Hm…..oj vad det lät poetiskt.

Vad gillar ni att göra? Har ni några dunder tips?

Kålsoppa a la mamma med nytänk av Helena :

Det jag hade i kylen:

En nästan hel kål, purjolök, buljong, salt, peppar, vitt vin, vitlök och till köffärsen andvände jag svartpeppar och salt samt lite vitlök även där.
Denna kan lika gärna vara vegetarisk. Något som jag mer och mer försöker skapa i min livstil. Men det är en annan historia.

<3








Clarion Collection Plaza

Jag vill tacka vår underbara folkartist Stefan Ljungqvist som köpte min tavla och som var med och medverkade till att ge de barn som lider av tuffa sjukdomar ett roligare minne att minnas från sin sjukhus vistelse. Tack snälla Min stora dag för att ni gör detta. Läs tidigare inlägg så förstår ni att detta stod mig varmt om hjärtat. Speciellt roligt att Stefan köpte tavlan då min far som gick bort i cancer för några år sedan gillade honom som artist. Tusen tack!








Min stora dag

Välkomna till ART FOR CHARITY på Clarion Collection Hotel Plaza i Karlstad den 22 /2 klockan 18.00 – 22.00

Jag är med och skänker en tavla till Min stora dag som organisationen heter som vi samlar in pengar till.

Det står mig varmt om hjärtat då jag som barn gick igenom väldigt många operationer pga en benröta. Jag fick en benröta pga av sjukhusbaciller när jag föddes. Dessa spred sig och under 8 år grät jag varje natt av att jag hade så ont. Kan fortfarande minnas de smärtor som ibland för mig som barn var olidliga. Minns min pappa som satt med mig på nätterna i bland och gav mig all positiv energi som han bara kunde. Min benröta spred sig och efter 7 operationer började man prata om att amputera benet.  Som tur var var jag en av de lyckliga som slapp. En forskare i Köpenhamn och en docent vid Lunds lasarett beslöt att ta sig an mig i ett forsknings projekt och de gjorde en operation på mig vid 11 års ålder som innebar att man tog benbitar av mina höftben på varje sida och pusslade ihop ett nytt ben. Hela operationen fotades.

Att ligga på sjukhus när man är liten och har ont är tufft. Man är rädd, vilsen och ibland glad. Jag minns många dråliga händelser som när jag och en äldre kille i 15 års åldern hade rullstols race i korridoren. Inte så uppskattat kanske men väl behövligt 🙂

En dag kom syster Gudrun in till mig. Hon var 26 år gammal och alltid så gullig. Jag minns henne väl. Hon hade med sig några kollegor som lagt en peng vardera och handlat färgpennor och block till mig. Jag minns hur glad jag blev.

Någonstans har jag dessa pennor än i dag med lappen från Gudrun m fl.

Ni kan göra skillnad genom att bidra i morgon kl 18.00 på auktionen!
Alla dessa barn som ligger på sjukhus och har det jobbigt. De barnen behöver lite extra under sin sjukhus vistelse. Och så lite gör så otroligt mycket!

VÄLKOMNA!!

 

www.minstoradag.org

Bilden nedanför.  11 år gammal.
Blir insmord av Gudrun då mina hälar fick liggsår.